tjockvawa

Första gången jag hade ett gallstensanfall sökte jag till jourvårdcentralen och fick medicin som hjälpte samma dag, när mitt andra anfall som kom, 1,5 år senare, i lördags gjorde jag vad jag kunde med medicinering hemma. Det gick inte över och jag hade konstant ont i magen i 12 timmar, jag fick inte i mej en droppe vatten utan att få spy. Ändå låg jag här hemma och hoppades på att det skulle gå över… Framåt kvällen mådde jag aningen bättre och kunde äntligen börja drick lite, men jag fick inte i mig någon mat.

Jag sov illa den natten också sen pga av en del smärta. Dagen efter var jag på benen och mådde mycket bättre men hade fortfarande ont i magen. Framåt eftermiddagen började jag få lite feber och eftersom jag läst på lite visste jag att det då är läge att söka akut, jag sträckte mej så långt att jag vid 18-tiden ringde sjukvårdsupplysningen som genast sa åt mej att åka till akuten! Väl där togs prover och jag blev inlagd över natten. Morgonen därpå gjordes ett ultraljud av gallan och gallgången, trots höjda infektionsvärden och lite feber visades ingen inflammation i gallan eller gallgång, men man såg att en sten satt i gallgången och ”täppte till”. Fick då prata med en läkare som tyckte att det var idé att operera bort gallblåsan, eftersom det var på tapeten redan efter mitt första gallstensanfall. Jag fick permission från sjukhuset för att komma tillbaka nästa dag kl. 7, fastande inför ev operation.
Hemma under permisen hade jag fortfarande smärta till och från, men jag var på benen, kunde äta, men det kändes som maten stockade sig i halsen och vid ett tillfälle blev jag illamånade och kräktes lite galla. Jag hade inte någon hög feber på kvällen men hade frossa och temperaturen var aningen förhöjd.

Jag var tillbaka på sjukhuset nästa dag kl. 6:55, visades in till ”min” sal och 8:30 hade fortfarande ingen sagt ett ord till mig sedan jag kom, jag ringde på klockan för att försäkra mig om att jag inte var bortglömd. 8:45 togs prover på mig, efter det var en undersköterska inne och sa några ord till mej. Annars hände ingenting förrän en ny läkare kom in till mig kl. 11:00 och sa att jag inte har någon inflammation i gallan (som jag redan viste sen ultrat gjordes ju och läkarna också vetat hela tiden) och att proverna såg bättre ut. Han berättade att det inte görs operationer av gallan akut om den inte är inflammerad. Han tyckte att jag mådde bra. Ingen hade alltså då pratat med mej och frågat hur jag mått när jag varit hemma på permission, inte hört sig för om smärta, feber eller om jag kunnat äta eller sova.
Jag försökte berätta för läkaren att det inte gjorde så ont vid vila längre men vid ansträngning eller vid gäspning, djupa andetag eller när jag hickar till. Jag berättade att maten stockar sig i halsen och att jag själv arbetar som undersköterska, vilket innebär en del ansträngning med spring i långa korridorer och tunga lyft. Det är inte symptom från gallan fick jag till svar, och det är möjligt att han har rätt, han är ju ändå läkare, men besvären kom efter gallstensanfallet som var ett riktigt rejält anfall och har inte gett med sig efter det.
Han skrev ut mej och jag får istället opereras planerat en annan gång, just nu är det fullt på operations-schemat så detta kan ta upp emot 2 månader berättade sjuksköterskan senare för mig fast läkaren hade nämnt något om eventuellt nästa vecka.

Jag blev så besviken, har då alltså varit sjukskriven från mitt jobb i 3 dagar och kände inte att jag skulle palla med att gå tillbaka till jobbet med det tempot en undersköterska bör ha på min avdelning när jag inte ens klarar av att gå en promenad utan att barnen springer ifrån mej, när jag inte orkar lyfta mina barn eller äta utan att maten stockar sig i halsen.
Menade då läkaren att jag skulle vara sjukskriven fram till operation eller ska jag bita ihop o jobba med smärta i magen. För att sen bli sjukskriven några dagar till om/när operationen blir av?
Jag hade föredragit att det istället blev som jag från första början blivit lovad. Att jag skulle bli opererad idag och var sjukskriven EN sammanhängande gång. Dessutom får jag betala för de dagar jag var inlagd på lassarettet och då var hemma på permission större delen av tiden.

Jo jag är allt lite bitter. Självklart förstår jag som läkaren sa till mig att det finns de som är sjukare och går före i kön, men jag hade blivit lovad operation, jag förväntade mej att bli bra. Jag hade styrt och pusslat med barnvakt, skjuts till sjukhuset och tagit upp en sängplats ett par dagar. Jo så jag blev besviken! Väldigt besviken!
Lite som att sno godis från ett barn (eller från mej…) tycker jag!
Jag tycker att man även om man är läkare och tycker att man har stor bestämmanderätt måste kunna vara lite medmänsklig. Han körde över mej totalt men klämde lite lätt på min mage innan han bestämde sig för att jag mådde bra, visserligen. (Men jag tror faan inte ens han spritade händerna efter det innan han gick till nästa patient).

För nån dag sen sa jag att jag inte ens önskar min värsta fiende den smärtan jag hade vid anfallet, men jag har ångrat mej! Jag skulle gärna se att läkaren själv får ett rejält gallstensanfall och att han sedan i flera dagar efter åt har ont i magen. Att han blir tvungen att vara sjukskriven och missa en del av sin feta lön utan att få den hjälp han blir lovad. Hoppas att någon annan översittare trampar honom på tårna och kör över honom totalt.
Dessutom hoppas jag att jag själv får en inflammation i gallgången eller blåsan så att jag får åka in och bli opererad akut! Alltså få lite vatten på min kvarn, jag tror lixom ändå att det är något som inte är riktigt som det ska eftersom jag ikväll också har lite högre kroppstemp och ingen har ju ens funderat på om det kanske kan vara något annat som spökar, det kan väl vara något annat än gallan/gallgången som är inflammerad…?

Info från 1177:

Det kan hända att gallblåsan blir inflammerad. Då får man plötsligt ont under höger revbensbåge och feber. Detta är ett akut tillstånd som kan behöva behandlas på sjukhus, eftersom det annars kan bli risk för bukhinneinflammation och andra komplikationer.

Om en gallsten fastnar i en gallgång och hindrar gallflödet och man får gulsot måste man behandlas på sjukhus omedelbart. Flödet av galla har då hindrats så att man får en sorts gulsot.  Man får ofta hög feber och ont i övre delen av magen på höger sida. Ibland får man också klåda i huden över hela kroppen. Får man inflammation i gallgångarna, så kallad kolangit, måste man behandlas på sjukhus omedelbart. Man får då ofta hög feber och ont i övre delen av magen på höger sida.

Gallstenarna kan också orsaka en inflammation i bukspottkörteln. En sådan inflammation kan innebära allt från lätta övergående buksmärtor till, i sällsynta fall, ett livshotande tillstånd som kräver intensivvård.

Hej hopp!