Jag har en vän...
... eller jag har flera stycken faktiskt. Men jag tänkte berätta lite grann om en av dom!
För ca ett halvår sen sågs vi på en fika, vi ses inte så ofta men försöker passa på då hon är i Söderköping. Vi satt och snackade i timmar. Det var sommar, kokhett. vi satt på hennes föräldrars alltan och drack kaffe. Vi mer våra ganska stora kroppshyddor svettades och pratade vikt. Vi pratade om viktväktarna som egentligen är det enda rätt, trots att jag för tillfället höll på med naturdiet, och bytte ut vissa mål (inget fel i det heller, om man trivs med det). Vi sa att det egentligen inte är så himla svårt att gå ner i vikt, att det svåra sen är att hålla den. Vi pratade om viktväktarna online, om hur mycket bättre man faktiskt mår när man försöker äta nyttigt, regelbundet och om man kommer ut och rör på sig lite.
Min vän vägde då 100 kilo (min vikt minns jag inte 85 kanske??).
Hon loggade in på viktväktarna online och har sedan dess stadigt tappat vikt varje vecka, ibland ett par hekto men oftast runt ett kilo, ibland 2 kilo!
Idag väger hon 74,8 kilo!!
Jag är så stolt över henne, så glad för hennes skull och så avundsjuk!! Men hon är min morot! Hon peppar mig enormt. Jag pratade med henne i söndags och det var då det vände igen! Jag är på banan och jag vill oxå väga under 75.
GRATTIS VÄNNEN MIN TILL DIN FANTASTISKA VUKTMINSKNING!!!
(Hoppas det inte gör ngt att jag skrev dina siffror, men jag nämnde ju inga namn, finns nog bara en av mina läsare som förstår vem jag skrivit om förutom, du själv alltså.)
Jag provade jättefina kläder på Gina tricot i lördags. Tog den största storleken dom hade och jag fick inte plats!
Dumma Gina som har så fina men SMÅ kläder!
Jag är nöjd när jag kan handla där! Storlek 42 stod det i skjortorna och 32 i midjan på jeansen o det var en skaplig bit kvar innan de skulle sitta okej.
Skolan nästa
Kram