tjockvawa

Ingen bra vecka alls. Vet inte varför, men jag kom aldrig riktigt upp på banan igen och deppar för det, så himla dumt när det gått så bra hittills... Men imorgon är det ju måndag igen. Och jag har funderat klart på min plan nu.
Jag måste verkligen försöka att inte stressa och ha lite tålamod, därför har jag bestämt mej för att sätta upp ett realistiskt mål! I morgon är det 16 veckor kvar till sista april. 0,5 kilo i veckan är realistiskt och därför har jag som mål att tappa 8 kilo fram till dess. Nu vet jag inte vad vågen tänker visa för sorliga siffror imorgon men jag antar att det kan vara mellan 1-2 kilo plus sen min senaste viktuppdatering (79,7 kilo). Låt säga 81 kilo då (snyft snyft) 81-8= 73 kilo. Sen får vi se hur jag känner när jag är där, om jag tycker att det räcker eller om jag kan tänka mej att orka med några kilo till. Skulle ju kunna vara så att OM JAG LYCKAS med mitt mål är sugen på att få träffa siffran 6...?! Men dit känns det lååååååååååååång väg just nu, känns ganska långt bara till 73 så mitt delmål på väg dit är 77 kilo, vilket jag rimligtvis bör nå ungefär halvvägs, mitten på mars, sätter datumet 12/3 eftersom det är en måndag.

Det är bara sätta fart och börja kämpa igen. Jag har haft en veckas viktsemester och ätit alla frestelser som erbjudits mig och mer där till. Frestelser som jag konstigt nog kunnat stå emot hela julen men som fortfarande ligger kvar hemma hos gamilingarna och på jobbet och som plötsligt anfallit mej och jag har inte haft krafter nog att avstå.

Kan inte fatta att det är så svårt när det egentligen är så jävla lätt...?!
Fattar ni eller?
Jag vet hur jag borde göra, vad jag vill göra men ändå är det så svårt att göra rätt??
Jag vill gå ner i vikt, jag vet att jag måste begränsa mitt intag av sötsaker och för mycket av såsen och pizzorna och att jag borde röra mej mer, ändå gör jag det inte. Jag trotsar mej själv, hittar på undamflykter och är elak mot min kropp och fast jag känner att jag mår sämre av att göra fel mår jag ju bra för den lilla stunden som chokladbiten är i munnen. Men jag skyndar mej att tugga och hinna ta en bit till innan jag ångrar mej, är det inte sjuk egentligen?! Missbruk är vad det är i allra högsta grad och det värsta är ju att den största förändringen måste ske i huvudet!!
Tänk om och tänk rätt!!

Men imorgon vänder det, då ska barnen till dagis och jag ska "plugga" (men har inget att plugga eftersom vi börjar först på tisdag) och med andra ord har en heldag för mej själv då jag ska koppla av med storstädning, löpbandet och egentid!

Kram

Kram