Tankar...
Kände mej hängig igår, fick feber i natt och stannade hemma idag. Dagis var stängt så farmor passade prinsessorna så jag kunde krya mej i lugn och ro.
Kände mej bättre efter två alvedon o lite sömn i förmiddags, det och sen en massa godis, glass och smörgåsrån med smör o ost gjorde susen så nu känner jag mig helt frisk igen! Idag är jag med andra ord INTE någon viktväktare, men blir det imorgon igen!
Men jag har hunnit tänka lite idag oxå.
Sånna här jobbiga, vad-vill-jag-med-framtiden-tankar...
Om jag ska ta det lite från början, eller alltså efter Amanda (ett jobb jag verkligen vantrivdes med!!)
Så var jag väl lite desperat och gick till syokonsulenten på skolan o bad om hjälp. Vi kom överens om att det var en bra idé att söka till vårdadministratör och till omvårdnadsprogrammet.
Jag kom inte in på vårdadm. men blev jätteglad att jag kom in på omvårdmad eftersom att jag då skulle ha en meningsfull sysselsättning ett tag fram över, det och att jag hade fått timvik-tjänst på hemtjänsten var ju verkligen jättekul!
Men tänk vad fort nästan två år går.
I maj är jag klar, då är jag undersköterska och det känns jättebra. Jag är även en undersköterska med riktigt bra betyg och som har haft roligt på vägen dit!
Men vad ska jag göra med det då...?
Jo såklart försöka hitta en tillvidareanställning som undersköterska.
MEN så säger alla lärare jag hittills har haft att jag MÅSTE plugga vidare, jag är så duktig och att jag inte får sluta här utan att söka vidare...
Putte tycker jag ska jobba ett först.
Jag hittade ju en kul utbildning: Ledarskap och organisation. Då kan man bli chef! Ha ha, det skulle ju vara kul! 4 år, distans, halvfart.
Men Putte är skeptisk. Jag entusiastisk och spontan!
Jag pratade lite med min lärare om det där graviditetsvicket jag hoppas på att få, om det gick att göra en liten särbehandling på mej under praktiken, att jag kanske inte skulle behöva göra ALLA 32 timmar i veckan OM jag skulle få vicket. För att vara så lite krånglig som möjligt för jobbet.
Men hon var negativ och nästan lite elak, har pratat med henne två gånger om det och andra gången sa hon rent ut att hon hoppas att jag inte får det för hon tycker jag ska sikta högre...?! Antar att hon egentligen inte menar så illa som det lät, men hon vill inte att jag ska "fastna" på hemtjänsten. Men jag trivs ju ändå bra där! Just nu i alla fall.
Jag tror inte jag vill läsa till sjuksköterska i alla fall.
Nä jag skulle vilja vara enhetschef, biståndshandläggare eller nått annat lite "viktigt"
MEN, jag vill även ha: Ny altan runt hela huset, nytt badrum, nya tapeter i sovrum och "matsal", jag vill ha nya skåpsluckor, kakel och vitvaror i köket. Tvättmaskinen och torktumlaren funkar men börjar väl bli till åren. Jag vill nya tuttar, två bilar och en städerska. Jag vill att Lithea ska få fortsätta rida (SVINDYRT!!) och att Havanna ska kunna utöva den sport hon ev kommer intressera sig för.
Så om jag inte vinner på postkodmiljonärnen eller lotto snart så innebär det att det blir lite klurigt att finansiera allt detta om jag ska ha studielån i 4 år till...
Jag vill heller inte ha studielån att betala tillbaka på resten av mitt liv heller.
Summan av kardemumman är alltså att jag MÅSTE BLI MILJONÄR!
Men om jag då skulle bli det, skulle det kännas motiverande att plugga en massa för att få ett välbetalt jobb när jag redan är rik?! Nä, det sista var ett skämt. Men hallå? Vad ska jag göra? Vad ska jag bli?
Jag har börjat längta till maj nu när pluggandet är över! Kanske räcker det så här? Jag kanske inte ens orkar plugga mer nu? Har sökt lite tjänster, både sommarvikariat och en tillsvidareanställning. Finns fler att söka. Jag kanske skulle trivas bra som undersköterska i resten av mitt liv, till jag blir pensionär.
I vilket fall som helst så blir jag stressad över trycket från speciellt en lärare, och att några nära och kära oxå tycker jag ska plugga vidare. Blir även stressad av att veta att jag själv KANSKE vill det men redan är inne på mitt 33:e år och att det i så fall är dags typ NU! Annars är det väl för sent?!
Funderar på högskoleprovet. Det skadar ju aldrig att prova det i alla fall.
Kanske skulle jag söka lite utbildningar till hösten oxå, bara uti fall att jag skulle vilja fortsätta plugga...
Kanske dags för en ny träff med syokonsulenten...?
Eller så nae... Eller jo. Eller kanske? Söka skadar ju aldrig.
Jag är ju ändå trots allt gift med en VD!
Japp Putte kan from. mars titulera sig som Verkställande Direktör!
GRATTIS min lilla Älskling!
Kram kram