tjockvawa

Woop woop!
Jag har till idag tappat 2,5 kilo!
Vågen visar fina 78,4 kg.
Mindre än ett och ett halvt kilo kvar till nästa delmål!

Kram

...och en långpromenad är vad som sammanfattar min dag igår!
Lämnade alltså mina barn hemma med pappan och åkte till min bästis igår, som är såååå duktig i sin viktkamp!
Jag käkade min favorit av viktväktarnas egan soppor


och sen knallade vi iväg i 1,5 timma.
Efter det blev det en stor kopp kaffe, frukt och två smörgåsrån och mer gos med världens sötaste, snart-ettåring. En massa bästis-tjej-snack oxå så klart. Helt underbart!
Tack min vän!!

Middag hemma och sen for gubben iväg på party så flickorna och jag gjorde popcorn och kollade bolibompa och gladiatorerna


Havanna vaknade halv ett, då flyttade jag ner henne till mej!
Ett vaknade Lithea och låg o hostade en stund. Halv två var hon ledsen. Klockan två kom det hem en full gubbe, och han som inte kan smyga ens nykter höll på att väcka hela huset.
Barnen är lika morgonpigga som alltid så det är ju bra det finns barnTV från tidig morgon. Behöver jag berätta att jag känner mej ganska trött idag?!

Vi har en hel del uppgifter att hinna med under praktiken och jag känner mej lite stressad att hinna med det med mitt fullspäckade schema, så jag gjorde färdigt en när barnen somnat igår kväll och började med en annan.

Jag har skött mej duktigt hela veckan med maten och förutom promenaden igår har jag försökt klämma in lite vardagsmotion och gått små promenader.
Tror det kommer bli ett fint minus imorgon faktiskt!
Minst 1,5 kilo annars blir jag riktigt besviken!

Får väl se hur mycket jag hinner blogga nu när allvaret börjar från och med imorgon!

Puss och Kram

... Japp sitter här redo för att få veta vem min handledare ska bli och vilket schema jag får under mina praktikveckor. Ska alltså vara på pykiatriska avdelningen på vrinnevi för er som mot förmodan skulle ha missat det.
Jag är väldigt förväntansfull och glad över att jag ska få praktisera där, men samtidigt är jag lite rädd och nervös!

För er som undrar hur det går med viktväktande så kan jag meddela att jag först inte tänkte väga mej alls i måndags men ändå börja köra ordentligt då igen. Men så va 17, man får väl stå sitt kast och bita i det sura äpplet när man fuskat och varit lat. Vågen visade 1,3 kilo plus och det är ju såklart tråkigt.
Men jag tror faktiskt eftersom att jag tjuvvägger mej då o då att jag lyckats skaka bort de kilona igen!
Så det ska bli spännande att väga sig på måndag.

Nu ringer dom från psyket...
Vi hörs hej!

... eller jag har flera stycken faktiskt. Men jag tänkte berätta lite grann om en av dom!

För ca ett halvår sen sågs vi på en fika, vi ses inte så ofta men försöker passa på då hon är i Söderköping. Vi satt och snackade i timmar. Det var sommar, kokhett. vi satt på hennes föräldrars alltan och drack kaffe. Vi mer våra ganska stora kroppshyddor svettades och pratade vikt. Vi pratade om viktväktarna som egentligen är det enda rätt, trots att jag för tillfället höll på med  naturdiet, och bytte ut vissa mål (inget fel i det heller, om man trivs med det). Vi sa att det egentligen inte är så himla svårt att gå ner i vikt, att det svåra sen är att hålla den. Vi pratade om viktväktarna online, om hur mycket bättre man faktiskt mår när man försöker äta nyttigt, regelbundet och om man kommer ut och rör på sig lite.
Min vän vägde då 100 kilo (min vikt minns jag inte 85 kanske??).

Hon loggade in på viktväktarna online och har sedan dess stadigt tappat vikt varje vecka, ibland ett par hekto men oftast runt ett kilo, ibland 2 kilo!
Idag väger hon 74,8 kilo!!
Jag är så stolt över henne, så glad för hennes skull och så avundsjuk!! Men hon är min morot! Hon peppar mig enormt. Jag pratade med henne i söndags och det var då det vände igen! Jag är på banan och jag vill oxå väga under 75.
GRATTIS VÄNNEN MIN TILL DIN FANTASTISKA VUKTMINSKNING!!!

(Hoppas det inte gör ngt att jag skrev dina siffror, men jag nämnde ju inga namn, finns nog bara en av mina läsare som förstår vem jag skrivit om förutom, du själv alltså.)

Jag provade jättefina kläder på Gina tricot i lördags. Tog den största storleken dom hade och jag fick inte plats!
Dumma Gina som har så fina men SMÅ kläder!
Jag är nöjd när jag kan handla där! Storlek 42 stod det i skjortorna och 32 i midjan på jeansen o det var en skaplig bit kvar innan de skulle sitta okej.

Skolan nästa
Kram

Alltså det var så här:
Jag skulle anmäla Havanna till barngympan på söndagar men fick till svara att dom inte visste hur det blev med dej för det fanns ingen ledare.
Jag har faktiskt haft till Korpen-gympa förr, för tanter och för barn.
Frågade lite om jag kunde vara intressant och det tyckte dom verkligen!!
Så, jag vill. Men man ska vara två och jag vill jobba med någon jag känner. Hörde med en klasskamrat, men hon tackade nej.

Höll på att ringa idag ändå o säga att jag kör. Men så har jag gått här hemma och funderat mer idag och kommit fram till att jag vill om jag vet vem jag ska dela ledaransvaret med, och om det är någon som jag känner o kommer bra överens med, under tiden jag gick o tänkte på det tänkte jag även på det där jävla grav-vicket som fortfarande inte är tillsatt.
Om en vecka ska vikarien börja för då är Linn hemma för havandeskapspenning. Hur seg kan en chef vara...? Ringde lite av mina söta kollegor för o höra efter om de hade hört något. Ingen visste och alla började bli irriterade för dom vill ju oxå veta vem som kommer att börja jobba med dom. Och om det de säger är sant så säger ryktet att många hoppas på mej! BLIR SÅ GLAD!
I alla fall, så tänkte jag försöka få tag på chefen för att lite försiktigt höra mej för hur det går, hur jag ligger till, om jag ska sluta hoppas eller vad som egentligen händer. Tänkte även tala om att jag faktiskt ser mej om efter andra vikariat och framför allt tillsvidareanställningar, så hon kan förlora mej helt om hon inte "väljer" mej!

Går ju aldrig att få tag på den där människan!
Men så när jag är på G att bege mej mot dagis o vidare till stallet så ringer hon o frågar om jag kan jobba imorgon. Tackar jag och säger även lite försynt:
"Och sen så tar jag Linns vikariat oxå, som börjar på torsdag? Okej, vi bestämmer det då eller?"
Till svar får jag nåt som INTE är ett nej, men som heller inte är ett direkt ja.
Men vi kommer överens om att vi ska träffas och prata imorgon eftermiddag när jag ändå är där och jobbar!
Så, "samtal" med chefen imorgon.....?!?!?!?!??!?!?!?

Där efter bestämmer jag hur jag gör med barngympan oxå...

....fortsättning följer....

Har nu hittat mitt jobb!
Jag ska bli Barngympaledare.
Får 120 kr i timman, jobbar två timmar i veckan och börjar på söndag!
Tjipp Tjopp!

Kände mej hängig igår, fick feber i natt och stannade hemma idag. Dagis var stängt så farmor passade prinsessorna så jag kunde krya mej i lugn och ro.
Kände mej bättre efter två alvedon o lite sömn i förmiddags, det och sen en massa godis, glass och smörgåsrån med smör o ost gjorde susen så nu känner jag mig helt frisk igen! Idag är jag med andra ord INTE någon viktväktare, men blir det imorgon igen!

Men jag har hunnit tänka lite idag oxå.
Sånna här jobbiga, vad-vill-jag-med-framtiden-tankar...
Om jag ska ta det lite från början, eller alltså efter Amanda (ett jobb jag verkligen vantrivdes med!!)
Så var jag väl lite desperat och gick till syokonsulenten på skolan o bad om hjälp. Vi kom överens om att det var en bra idé att söka till vårdadministratör och till omvårdnadsprogrammet.
Jag kom inte in på vårdadm. men blev jätteglad att jag kom in på omvårdmad eftersom att jag då skulle ha en meningsfull sysselsättning ett tag fram över, det och att jag hade fått timvik-tjänst på hemtjänsten var ju verkligen jättekul!
Men tänk vad fort nästan två år går.
I maj är jag klar, då är jag undersköterska och det känns jättebra. Jag är även en undersköterska med riktigt bra betyg och som har haft roligt på vägen dit!

Men vad ska jag göra med det då...?
Jo såklart försöka hitta en tillvidareanställning som undersköterska.
MEN så säger alla lärare jag hittills har haft att jag MÅSTE plugga vidare, jag är så duktig och att jag inte får sluta här utan att söka vidare...
Putte tycker jag ska jobba ett först.
Jag hittade ju en kul utbildning: Ledarskap och organisation. Då kan man bli chef! Ha ha, det skulle ju vara kul! 4 år, distans, halvfart.
Men Putte är skeptisk. Jag entusiastisk och spontan!

Jag pratade lite med min lärare om det där graviditetsvicket jag hoppas på att få, om det gick att göra en liten särbehandling på mej under praktiken, att jag kanske inte skulle behöva göra ALLA 32 timmar i veckan OM jag skulle få vicket. För att vara så lite krånglig som möjligt för jobbet.
Men hon var negativ och nästan lite elak, har pratat med henne två gånger om det och andra gången sa hon rent ut att hon hoppas att jag inte får det för hon tycker jag ska sikta högre...?! Antar att hon egentligen inte menar så illa som det lät, men hon vill inte att jag ska "fastna" på hemtjänsten. Men jag trivs ju ändå bra där! Just nu i alla fall.
Jag tror inte jag vill läsa till sjuksköterska i alla fall.
Nä jag skulle vilja vara enhetschef, biståndshandläggare eller nått annat lite "viktigt"

MEN, jag vill även ha: Ny altan runt hela huset, nytt badrum, nya tapeter i sovrum och "matsal", jag vill ha nya skåpsluckor, kakel och vitvaror i köket. Tvättmaskinen och torktumlaren funkar men börjar väl bli till åren. Jag vill nya tuttar, två bilar och en städerska. Jag vill att Lithea ska få fortsätta rida (SVINDYRT!!) och att Havanna ska kunna utöva den sport hon ev kommer intressera sig för.
Så om jag inte vinner på postkodmiljonärnen eller lotto snart så innebär det att det blir lite klurigt att finansiera allt detta om jag ska ha studielån i 4 år till...

Jag vill heller inte ha studielån att betala tillbaka på resten av mitt liv heller.
Summan av kardemumman är alltså att jag MÅSTE BLI MILJONÄR!
Men om jag då skulle bli det, skulle det kännas motiverande att plugga en massa för att få ett välbetalt jobb när jag redan är rik?! Nä, det sista var ett skämt. Men hallå? Vad ska jag göra? Vad ska jag bli?
Jag har börjat längta till maj nu när pluggandet är över! Kanske räcker det så här? Jag kanske inte ens orkar plugga mer nu? Har sökt lite tjänster, både sommarvikariat och en tillsvidareanställning. Finns fler att söka. Jag kanske skulle trivas bra som undersköterska i resten av mitt liv, till jag blir pensionär.
I vilket fall som helst så blir jag stressad över trycket från speciellt en lärare, och att några nära och kära oxå tycker jag ska plugga vidare. Blir även stressad av att veta att jag själv KANSKE vill det men redan är inne på mitt 33:e år och att det i så fall är dags typ NU! Annars är det väl för sent?!

Funderar på högskoleprovet. Det skadar ju aldrig att prova det i alla fall.
Kanske skulle jag söka lite utbildningar till hösten oxå, bara uti fall att jag skulle vilja fortsätta plugga...
Kanske dags för en ny träff med syokonsulenten...?

Eller så nae... Eller jo. Eller kanske? Söka skadar ju aldrig.

Jag är ju ändå trots allt gift med en VD!
Japp Putte kan from. mars titulera sig som Verkställande Direktör!
GRATTIS min lilla Älskling!

Kram kram

Minus ett hekto idag. Är ju alltid trist med så lite i minskning men det känns ändå lite okej för helgen har väl inte varit en toppenhelg. Svärmor fyllde 65 igår och det svullades smörgåstårta.
Lördagskvällen moffade jag popcorn, ska vara glada att det inte var chips!
Inte nån motion alls i veckan som var och jag har haft mycket huvudvärk o varit ganska hängig.
Var bättre igår o jag hade en massa energi men den försvann till idag och huvudvärken är tillbax, känner mej lite tjock i bihålorna. Får se vart det leder för jag har ju tänkt att hoppa på starten av friskis imorgon!

Putte fick feber i lördags men den var försvunnen till igår, tur för honom som fyllde år igår, trist att vara sjuk då. Barnen är lite hostiga oxå så det är väl nåt som går..?
Ska det inte komma tillräckligt med snö för pulkaåkning snart så tycker jag det kan ta o bli vår! Längtar efter ljus, värme o piggare dagar!

Kram

Det känns som om det kommer bli en hektisk helg trots att jag är ledig. Men vi har en hel del planerat och jag tycker inte att lärarna var snälla nog och gav oss någon mjukstart direkt...
Känns som om jag har mycket att plugga och lite lite tid. Känner att jag blir stressad av det och nästan får lite ångest. De lediga stunder jag haft till att kunna sitta och plugga har jag inte heller utnyttjat särskillt väl. Jag har istället umgåts med vänner och försökt att prioritera mig själv, vilket ju oxå behövs med då blir jag ju istället så här "stressig".
Om en timma ska barnen hämtas och jag borde egentligen plugga nu då. Men så känner jag mej lite omotiverad och har ännu inte fått böckerna.
Är samtidigt lite rastlös.
Jag är jätteduktig med snuset förresten och lyckas vara utan långa stunder! Igår tog jag endast 8 prillor på hela dagen! Kan vara det som gör mej lite stressig och extra rastlös oxå..?
Asch ja ja, jag sköter maten bra i alla fall men motionerar dåligt!
Bättring förväntas till nästa vecka!
Trevlig helg!

Kram

Började skolan idag.
Nya ämnen, nya lärare, nya mål och nya utmaningar.
Känns bra men jag börjar ändå längta efter att den här cirkusen tar slut!

Fem ämnen kvar och jag kan inte låta bli att önska att jag får MVG i rubbet samtidigt som jag vet att jag kanske borde sänka kraven på mig själv lite...

Började med Hälospedagogik idag, tror jag kommer gilla ämnet! Passar mej utmärkt just nu! Har fått i uppgift att göra ett par praktiska övningar, bland annat mäta vår puls i olika aktiviteter. Lite roligt tycker jag allt för då kan jag använda mej av det i fortsättningen oxå ju. Och se om jag får bättre resultat i framtiden.
Vi ska även under en vecka föra "hälsodagbok" där vi fokuserar på lite vad vi vill av Motion, Kost, Tobak, Alkohol, Medicin, osv osv.
Sen ska vi fortsätta med dagboken men behöver inte skriva dagligen, men under hela terminen för att i slutet av terminen kunna göra en sammanfattning och analysera om vi gjort några förändringar, i så fall vilka och om de är positiva eller negativa. Kul tycker jag och användbart, meningsfullt och roligt!
Tänker fokusera på mat och motion såklart eftersom det just nu är vad som är aktuellt för mej, eller som alltid är det.
OCH jag har en tanke tilll; det här med rökning, eller med tobak. Jag "Feströker" ju bara. Ibland är det fest i en veckas tid tydligen men jag bestämde mej i höstas, (kanske inte berättat det) för att i så fall verkligen försöka att BARA röka på fester.
Inga problem egentligen eftersom jag kedjesnusar, men så ju längre tiden gick utan "fest" började jag fundera på om jag verkligen behövde röka på fester ens...
Köpte inga cigaretter till nyår!
Blev bjuden på en och jag rökte den mest som sällskap, hade lika gärna kunnat vara utan den, så JAG HAR SLUTAT FESTRÖKA!
Så tanken har även slagit mej att jag borde sluta kedjesnusa! Kankse är det läge nu?
Fick fylla i en hälsoprofil idag, svaret på "snus-frågan" blev "Minst en dosa/dag!" Jag borde åtminstone kunna dra ner ganska mycket på det!
Som sagt en liten tanke har börjar gro... Ska bara planera färdigt den och fundera ut hur jag ska gå till väga för att inte gå upp 20 kilo under tiden jag slutar snusa/kedjesnusa.
Vilket är mest hälsofarligt? Övervikt eller snusning?!

Puss och Kram

Ställde mej på vågen idag och trodde inte mina ögon!! Den stannade på 79,7! Alltså plus minus noll denna riktigt dåliga vecka och jag är så nöjd och glad!! Var tvungen att väga mej TVÅ gånger för att riktigt tro på det, men sen vågade jag inte prova mer ifall vågen skulle ändra sig!
Målplanen jag skrev igår gäller ändå och jag är närmre det första delmålet än jag någonsin vågat hoppas på! Nu kan det ju vara så att min dåliga vecka betalar sig i tråkiga siffror till nästa vecka istället, men om jag skärper mej nu, vilket jag ska göra så tror jag faktiskt jag kan räkna med ett litet minus till nästa gång ändå!

Jobbet ringde klockan 6 i morse men jag tackade nej och jag började lite med städningen igår kväll och känner att det är helt underbart att ha en helt ledig dag för mig själv medan barnen är på dagis.
Jag ska njuta hela dagen och vi började med att sova till klockan 8, barnen och jag, ringde dagis o sa att vi kommer när vi kommer (hade satt upp dom 8:30). Tog det lugnt, barnen var på bra humör och det enda negativa är att jag har lite huvudvärk idag men det kan nog ett par panodil bota!
 
I morgon börjar skolan och jag ser fram emot det, trots att mina skolböcker jag beställde lite i sista sekund nog inte hinner komma. Får hoppas på en mjukstartsvecka!

Har fortfarande inte hört ngt om gravvicket, och har nog slutat hoppas. Ju mer jag tänker på det och ju närmre det kommer så tvivlar jag riktigt starkt på att det blir mitt...
Jag hankar mej ju fram ändå och allt brukar alltid lösa sig till slut i alla fall!

Idag fyller min älskade mormor år! Hoppas hon har ett sort kalas i himlen med mycket tårta för i himlen kan man äta vad man vill utan att bli tjock!

Grattis mormor!

Kram

Ingen bra vecka alls. Vet inte varför, men jag kom aldrig riktigt upp på banan igen och deppar för det, så himla dumt när det gått så bra hittills... Men imorgon är det ju måndag igen. Och jag har funderat klart på min plan nu.
Jag måste verkligen försöka att inte stressa och ha lite tålamod, därför har jag bestämt mej för att sätta upp ett realistiskt mål! I morgon är det 16 veckor kvar till sista april. 0,5 kilo i veckan är realistiskt och därför har jag som mål att tappa 8 kilo fram till dess. Nu vet jag inte vad vågen tänker visa för sorliga siffror imorgon men jag antar att det kan vara mellan 1-2 kilo plus sen min senaste viktuppdatering (79,7 kilo). Låt säga 81 kilo då (snyft snyft) 81-8= 73 kilo. Sen får vi se hur jag känner när jag är där, om jag tycker att det räcker eller om jag kan tänka mej att orka med några kilo till. Skulle ju kunna vara så att OM JAG LYCKAS med mitt mål är sugen på att få träffa siffran 6...?! Men dit känns det lååååååååååååång väg just nu, känns ganska långt bara till 73 så mitt delmål på väg dit är 77 kilo, vilket jag rimligtvis bör nå ungefär halvvägs, mitten på mars, sätter datumet 12/3 eftersom det är en måndag.

Det är bara sätta fart och börja kämpa igen. Jag har haft en veckas viktsemester och ätit alla frestelser som erbjudits mig och mer där till. Frestelser som jag konstigt nog kunnat stå emot hela julen men som fortfarande ligger kvar hemma hos gamilingarna och på jobbet och som plötsligt anfallit mej och jag har inte haft krafter nog att avstå.

Kan inte fatta att det är så svårt när det egentligen är så jävla lätt...?!
Fattar ni eller?
Jag vet hur jag borde göra, vad jag vill göra men ändå är det så svårt att göra rätt??
Jag vill gå ner i vikt, jag vet att jag måste begränsa mitt intag av sötsaker och för mycket av såsen och pizzorna och att jag borde röra mej mer, ändå gör jag det inte. Jag trotsar mej själv, hittar på undamflykter och är elak mot min kropp och fast jag känner att jag mår sämre av att göra fel mår jag ju bra för den lilla stunden som chokladbiten är i munnen. Men jag skyndar mej att tugga och hinna ta en bit till innan jag ångrar mej, är det inte sjuk egentligen?! Missbruk är vad det är i allra högsta grad och det värsta är ju att den största förändringen måste ske i huvudet!!
Tänk om och tänk rätt!!

Men imorgon vänder det, då ska barnen till dagis och jag ska "plugga" (men har inget att plugga eftersom vi börjar först på tisdag) och med andra ord har en heldag för mej själv då jag ska koppla av med storstädning, löpbandet och egentid!

Kram

Kram

.. Så det är så jäkla lätta att halka ur och det verkar vara precis vad jag gjort ett par dagar nu.
Har varit väldigt trött och det tror jag dels beror på festandet på nyår och dels på att jag har mycket jobb den här veckan. Jag har haft svårt att stå emot frestelser och vi har dåligt med bra mat i skåpen och energin har inte inte riktigt räckt till. Imorgon ska det handlas och idag vågade jag mej upp på vågen och den visade trots allt inte så mycket som jag var rädd för!
Jag vägde mej efter frukost och var halvt påklädd så jag blev nästan lite glad... Och tror att motivationen är på väg tillbaka!
I måndags skrev jag faktiskt inte in med lägsta vikt från förra veckan heller, jag tog den vikt som var högst av de som var under 80. Alltså 79,7 och på så sätt hoppas jag på att slippa plus i protokollet till på måndag.


Klurar och funderar lite på min framtid nu oxå.
Finns en utbildning som jag blev väldigt sugen på igår. Den är på distans, halvfart och skulle jag komma in är jag 37 år när jag är klar med den.
Funderar fortfarande på att söka till vårdadministratör igen oxå till hösten, den är på två år, heltid. Klar när jag är 35.
Håller tummarna och hoppas på att få ett gravvik som startar nästa månad på mitt jobb.
Tänker oxå på avd 3, vrinnevi där jag har chans att sommarjobba i sommar om jag inte får nåt annat, där vill jag ju vara för att det är roligt, ger mer erfarenhet. Men det finns ju för och nackdelar med allt. Jag har ju inte en chans att som uska få en fast anställning på vrinnevi. Ett långtidsvik är ju under längre period och jag kan plugga på distans under tiden.
Och i huvudet finns att min moster ska byta jobb och vara enhetschef i Norrköping och hon kanske kan erbjuda mej en vikarieplats eller sommarjobb vart efter?!
Ja jag vet inte riktigt och det jan störa ihjäl mej. Hatar ovisshet. Börjar tröttna på springvikariejobb och vill så gärna kunna planera lite bättre.

Jag och en vikariekollega på jobbet tror oss ha stora chanser att få detta gravvik. Hon är färdig undersköterska, men jag har varit vikarie längre tid på hemtjänsten i Sörping. Vi är båda omtyckta men jag kommer ju krångla mer de första 4 månaderna eftersom jag fortfarande pluggar fram till maj och då säkert behöver byta tider och vara ledig lite. Jag har ju även praktik hela feb och säkert ganska svårt att jobba då...
Antagligen får den andra tjejen vikariatet... Men då blir jag bara lite ledsen för min skull men väldigt glad för hennes skull!

Kram Kram