tjockvawa

Jag var ju i Norrköping men bad min vän lugna sig en aning, sa att jag åker mot Söderköping direkt o bad henne berätta igen vad som hänt. 

Hennes son hade fått en allergisk reaktion o ambulans var på väg men hon hade sina 2 andra barn i bilen o antog ju att hon skulle bli tvungen att åka med sonen i ambulansen. 

Jag körde på tok för fort men sa till mej själv samtidigt att andas lugnt inte göra några dumma omkörningar o hann ringa jobbet på vägen där jag berättade att jag kommer tillbaka senare än tänkt...

När jag kommer fram till platsen ser jag direkt ambulansen, min vän o alla hennes barn. Parkerade o slängde mej ur bilen o märke att jag skakade av puls o adrelaninpåslag, blev snart lugnad av ambulanspersonal o framför allt av att se lillkillen må helt ok o vara glad, de andra barnen skuttade runt o mådde oxå bra. De större barnen knäppte jag fast i vännens bil medan ambulans körde iväg med mamman o lillkillen. 

De åkte till vårdcentralen i närheten så vi åkte oxå dit efter att jag parkerat min egen bil lite bättre. 

Alla barn mår nu bra, mamman mår nog oxå helt okej men jag kan tänka mej hur tankarna snurrar nu! Hon trodde att han skulle dö där en kort stund innan ambulans kom. Pappan jobbade på annan ort men åkte oxå hem såklart men hade ett par timmar i bilen o jag är glad att de nu är samlade hela familjen o att ingen av föräldrarna är ensamma ikväll! 

Fick mess från jobbet att jag inte behövde komma, men jag åkte ändå dit ett par timmar. Behövde nog prata av mej lite o slutföra lite saker. 

Ja jo en väldigt händelserik dag i alla fall! 

Men min väns barn är nästintill mej lika kära som mina egna, så jag tvekade inte ens en sekund, jag bara åkte direkt, innan jag knappt ens visste vart jag var på väg! Inget annat var viktigt, inte ens att få behålla mitt körkort... 😉

Hej hopp