...
Det finns ju alltid dom som har det värre, jag tycker inte om att klaga. Jag vill försöka vara positiv.
Men alltså, det är tungt.
Jag har ont. Mycket i vaden ofta, mer än i själva knät. I morse när jag vaknade väldigt tidigt var jag säker på att jag fått en blodpropp oxå. Men alltså det kan ju inte vara möjligt!! Tar inohep (blodförtunnande i förebyggande) o jag har inte varit så himla stillasittande ändå, eller alltså uppe en del i alla fall!
Magen är trög.
Jag kan inte laga mat själv o vill inte vara till besvär. Jag kan inte ta bort min tallrik efter mig o det tar ungefär 10 minuter att fixa mat åt hunden, men lyckades ju i alla fall!
Jag är trött hela tiden. Dåsig, somnar.
Jag har ont i kroppen.
Kunde brygga kaffe åt mej själv i morse men det tog oxå en evighet!
Jag kan klä på mej själv men känner mej som 104 år. Dagens stora projekt är att jag ska försöka ta en dusch!
Ett rör till tvättmaskinen är trasigt oxå så alla våra kläder är smutsiga.
Men allt kan väl bara bli bättre nu då! Eller?
Hej hopp